Den 13 åriga Caroline Wennergren ser ett dokumentärprogram om Harlem och den svarta musiken, blir gripen och känner sig bekväm med den, som det numera heter. Ella Fitzgerald finns naturligtvis med  i TV-programmet där hon delar med sig av sin humor och livsglädje vilket Caroline också gärna gör.

Självklart finns Ellas största örhängen med i albumet, och visst är det modigt att ta sig an den legendariska jazzsångerskans musik. En kuriositet är att John Mills är son till Donald Mills, som gjorde originalduetten med Ella. Donald är känd från Mills Brothers.

Kompet är utmärkt till Carolines fina och personliga sångröst, vilket tillsammans skapar rätt Ella-sound. 33 minuter är kort tid för en cd, men priset är lägre satt. Ett bonus är de fina omslagsbilderna, som visar Carolines varma personlighet. Det är svårt att utse bästa spår, därför att alla är bra och skivan sprider glädje, vilket räcker för mig.– Lasse Seger i Orkesterjournalen

 

Med Drop me off in Harlem kliver Caroline Wennergren fram som en personlig svensk jazzröst. Man har tidigare kunnat höra henne i mer poppiga sammanhang, som Melodifestivalen och Diggiloo, men det är på jazzscenen hon gör sig bäst. Det hör man när hon som här plockat låtar ur Ella Fitzgeralds repertoar och med frimodighet och gott humör gjort dem till sina egna. 

Stefan Wingefors, piano, Per Strandberg, gitarr, Victor Furbacken, kontrabas, och Lars Källfelt, trummor, bistår med ett distinkt ackompanjemang som matchar Wennergrens energi.– Dan Backman i Svenska Dagbladet

 

Her intonation is unsurpassed, really giving an authenticity to the songs, her voice is absolutely fantastic, and the best thing is that she is still young and under development. This album is just great, fantastic, giving strong promises that the next one will be even more fantastic. So her true fans are anticipating a lifetime of nice jazz. What a star, indeed. – citat från iTunes